clarahartmann

Usch vad jag slappade ihop när jag kom hem från skolan. Har suttit i soffan
och ätit i en timma typ, är rastlös men vill inte göra något heller. Finns massa
att sysselsätta sig med här hemma om man sätter igång, men inget kul.

Mätte ut en sträcka på eniro nyss som jag tänkte ge mig ut och jogga, 
undrar om jag hittar för det var mycket småstigar.  Men jag har ganska bra
bildminne så jag försöker memorera kartan.
Jag gillar inte att springa på trotoarer eller bland bilar och folk i stan, 
håller mig helst till stigar :)

Helst skulle jag vilja ha en speciell med mig när jag springer..

 

Dom här bilderna är tagna 2 veckor innan hon rycktes bort från oss..
Fäller några tårar medans jag lägger upp dessa bilder, hon känns så levande när
jag tittar på bilderna. Som att jag kan sträcka fram handen och klappa henne.
Jag vill att mina älskade ska vara odödliga,
min vilja står i skogen och växer kan man säga..

Vad deppigt det blev, de var inte tanken när jag började skriva inlägget. Det
bara blev så. Men ibland kan det vara lite skönt att få minnas.
Nä nu får jag ta och ge mig ut och springa av mig det här tycker jag.